zebragalax

Har varit hos gubben. Tre gånger till måste jag stå ut och låtsas att saker har blivit bättre. Tre gånger kvar. Det har nog egentligen blivit sämre, men det tänker jag inte säga till honom. Nej.

Innan idag hälsade jag på min morfar, Boa. Han såg så fridfull och lugn ut. Förhoppningsvis kommer jag att få bo hos honom, permanent, snart. Jag hoppas det i alla fall. Ja, det gör jag nog. För hur mycket folk än talar om för mig att jag inte kan kasta bort mitt liv, så tänker jag och vill jag flytta till honom. Jag vill verkligen det. Där är det enda stället där jag kan få vara ifred. Tror jag. Jag vill så desperat gärna träffa honom nu igen! Jag saknar honom så. Nu flyter tårarna stilla, och orden blir förvirrade och tilltrasslade. Boa, jag hoppas att jag vågar komma och bo hos dig, väldigt snart, för jag vill inte vara kvar här längre. Jag längtar efter ditt varma hus, mer än jag nog vågar erkänna för mig själv..

Hans gravsten ser ut som om den kommer från vårat sommarställe. Han älskade det..