zebragalax

Imorse när jag hade "vaknat" gick jag in i badrummet för att tvätta bort spåren av natten. När jag kommer in och ser handfatet blir jag rakt igenom överlycklig - för att min syster alltid sover länge och för att mina föräldrar inte använder badrummet här uppe längre. Handfatet bar spår från natten, likaså min säng och mitt nattlinne. Och min kropp. Den blev nog värst drabbad. Så jag fick tvätta, både mig själv och badrummet. Jag sprang ut en runda och behövde spy några gånger, men det kom inget. Samtidigt kände jag en massa liv i luften och solen och löven och luften jag så girigt andades in med hela min kropp - idag ska jag träffa Tingeling.

Idag träffade jag Tingeling - min livskraft.
Ja, det är vad hon är. Jag vet inte varför, och jag vet inte hur, men hon får min livsluft att återvända bara genom att andas - hon är mitt Hopp, min Trp och ja, min Kärlek. Hon är det enda jag behöver för att återuppstå, för att lyckas ta mig bort från mörkret. Hon är mitt Allt. Ja - det är Hon.

Mina livsandar vaknade till liv, genom att få lite Syre och Kärlek i sig. Och så, naturligtvis, Te. Ditt älvguldsstoft får mig att flyga. Och jag älskar dig.


Det är så tydligt,
så uppenbart och
självklart.
Det står skrivet
i varje blommas blad
och
i varje molntuss
jag någonsin sett.

I varje regndroppe och
i varenda temugg.
I varje äpple,
i varje sandkorn,
i varje liten såpbubbla och
i cigarettröken.
På varenda stjärna,
i varenda galax.

I varje steg jag tar
står det skrivet,
med väldigt stora bokstäver,
att jag lever med dig.
Ja,
alltså,
jag lever
när jag är med dig.

Utan syre
eller vatten eller kväve,
eller kärlek.
Då tynar den mänskliga
själen
bort. Till en liten liten
hög - av ingenting alls.

Det står skrivet,
i min historia,
att det är Du
och jag.

Tillsammans är vi de vackraste
prinsessorna,
i hela universum.
I våran galax!
På våran planet är vi
obesegrade
överlevare.
Och vi fortsätter att
kämpa,
sida vid sida.
Föralltid.

VI,
älskade älskade du..