Hy som vanilj.
Jag lever i en tavla - inom ramar jag inte förstår. Och jag försvinner, jag kvävs! Jag är påväg bortåt. Åt det där andra hållet, du vet. Jag skolkade i tio minuter från matten idag, kanske var det mer, jag tror nästan det. Jag gick in på toaletten, låste, fällde ner locket och satte mig. Jag drog upp knäna mot kroppen och höll om mina egna ben. Sen satt jag så, och grät lite. Kollade in flickan i spegeln, och förundrades. Jag hade samma känsla igår när jag tittade mig själv i spegeln. Vem är Hon? Vem är flickan i spegeln?
Jag häller i mig min numer inte varma choklad och fortsätter mitt eviga bloggande. Tittar i spegeln och undrar igen: Vem är Hon?! Hon som häller i sin choklad och äter rostade ostmackor. Och jag låtsas att han tittar och ser Mig, nu när jag sitter här och skriver så frenetiskt. Nu är första gången idag jag känner mig någorlunda levande. Nu är första gången detta dygn, då jag känner att mina livsanadar faktiskt är vakna. Eller, jag kände det imorse också, när jag satte på min Lillasysters döskalletajts. Men sen försvann dom igen. Livsandarna, alltså.
Jag fick ta emot många slag idag också. Flickan i spegeln, hon som klär sig lite sådär halv-knasigt och inte speciellt passande, hon grät i speglen. Hon hade så många smycken och gnistrande diamanter i sitt ansikte att jag nästan blev bländad av allt glittrande när jag såg henne i spegeln. Hon är blek, och hennes ansikte -som påminner om vaniljglass, såndär riktig, som inte är riktigt vit - det är fårat av kristallernas frammarsch. Hon lider, och hennes hallonröda läppar bär spår av många tvivel. De är torra och sprukna, bär blåmärken jag inte kan se vid ett första ögonkast.
Påväg hem från bussen hittar jag på lögner. Lögner om allt möjligt, faktiskt. Mamma måste ha nån jävla sensor, som känner av när jag säger något utan sanning inbakat mellan raderna. Hon Vet, hon bara gör det. Och det stör mig och irriterar mig, och därför håller jag mig borta. Går uppför trappan, skriker lite halvhjärtat till Lillasyster att han inte får knyta upp mina blåa favoritskor om hon tar dem på sig, fortsätter gå, med väska, urklipp från tidningen och varm choklad och rostade ostmackor i händerna, mot Borta (inte Där), och sen försvinner jag när jag träder innanför min dörr. Min dörr med bilden av en liten flicka, mästare på Livet.
Men jag fortsätter att undra.. Vem är flickan i spegeln?
Jag häller i mig min numer inte varma choklad och fortsätter mitt eviga bloggande. Tittar i spegeln och undrar igen: Vem är Hon?! Hon som häller i sin choklad och äter rostade ostmackor. Och jag låtsas att han tittar och ser Mig, nu när jag sitter här och skriver så frenetiskt. Nu är första gången idag jag känner mig någorlunda levande. Nu är första gången detta dygn, då jag känner att mina livsanadar faktiskt är vakna. Eller, jag kände det imorse också, när jag satte på min Lillasysters döskalletajts. Men sen försvann dom igen. Livsandarna, alltså.
Jag fick ta emot många slag idag också. Flickan i spegeln, hon som klär sig lite sådär halv-knasigt och inte speciellt passande, hon grät i speglen. Hon hade så många smycken och gnistrande diamanter i sitt ansikte att jag nästan blev bländad av allt glittrande när jag såg henne i spegeln. Hon är blek, och hennes ansikte -som påminner om vaniljglass, såndär riktig, som inte är riktigt vit - det är fårat av kristallernas frammarsch. Hon lider, och hennes hallonröda läppar bär spår av många tvivel. De är torra och sprukna, bär blåmärken jag inte kan se vid ett första ögonkast.
Påväg hem från bussen hittar jag på lögner. Lögner om allt möjligt, faktiskt. Mamma måste ha nån jävla sensor, som känner av när jag säger något utan sanning inbakat mellan raderna. Hon Vet, hon bara gör det. Och det stör mig och irriterar mig, och därför håller jag mig borta. Går uppför trappan, skriker lite halvhjärtat till Lillasyster att han inte får knyta upp mina blåa favoritskor om hon tar dem på sig, fortsätter gå, med väska, urklipp från tidningen och varm choklad och rostade ostmackor i händerna, mot Borta (inte Där), och sen försvinner jag när jag träder innanför min dörr. Min dörr med bilden av en liten flicka, mästare på Livet.
Men jag fortsätter att undra.. Vem är flickan i spegeln?
Kommentarer
Postat av: Angeliica
sorry, men härmade dig lite med stilmallen. vet inte riktigt vad jag vill ha =/ ska ändra snart igen <3
Postat av: Vilda
Det gör absolut ingenting alls. (L)
Trackback