zebragalax

Jag kan inte skriva längre, för jag finner inga ord. De gömmer sig inuti mitt huvud och försvinner bort på andra sidan murarna, precis som om de inte vill vara kvar. Vill de också lämna mig? Jag kan i och för sig förstå det, varför stanna kvar hos ett psykfall? Det blir alltid så, av en eller annan anledning, att när jag känner att jag klarar av att hålla kvar vid någonting som jag faktiskt tycker om, så trillar det ur händerna på mig. Jag är inte tillräckligt stark.

Musiken gör mig irriterad. Vem F-A-N tror att ett par nya skor gör att allting, hela livet, blir perfekt och allting känns jättebra och att man blir Lycklig? Av ett par nya skor?! Och varför skulle...

Varför skulle någon tycka att det jag säger spelar roll, och varför skulle någon bry sig? Varför skulle någon tro på mig? Varför skulle någon tro på mig när jag säger att jag har fiskar som simmar runt i min mage och krockar med varandra, och maskar som krälar runt där? Panik kommer och kramar om mig när jag kurar ihop mig i hörnet i duschen, men ingen tror på mig. Jag vågar inte berätta varför. Ingen kommer någonsin att tro på mig. Jag är petetisk och jag ljuger, jag hittar bara på för uppmärksamhetens skull, eller hur? Var det inte så?

Ni kommer inte att se mina fiskar på någon röntgen, oavsett om det är vanlig röntgen eller magnetröntgen, men de finns där, det vet jag. Ni ser inte dom, därför finns de inte? Ni ser inte Kärlek heller, men ni tror på det ändå. Ni säger att ni vet att Kärlek finns, men om den inte syns, hur kan den då finnas? Bara för att mina fiskar inte syns, betyder inte det att de inte finns, men ändå ifrågasätter ni det. Ni ifrågasätter det jag vet är sant, och sen talar ni om för mig att inte tvivla, utan tro på mig själv. Samtidigt som ni säger till andra människor att de säger emot sig själva.

Jag håller på att tappa taget på riktigt nu. Jag har stått upp mot Lucifer och Hans arméer en vecka nu. Jag har inte ens rört kniven! Inte skalpellen heller. Men de där såren, blodet och friheten, tystnaden som fyller varje tomrum, de väntar på mig. Tabletterna lockar på mig och de ligger där så fint och väntar. Deras musik är så otroligt ljuv..