zebragalax

Nu har jag suttit och hållt fingrarna över tangenterna hur länge som helst. Tittar på "Tjenare Kungen", men det är dålig kvalitet och den stannar hela tiden. Stockholm var underbart.

Jag saknar Tingeling. Det är bara när jag är med henne jag kan vara mig själv, visa alla som tittar på mig att "HAHA! Jag bryr mig fan inte ett skit om vad du tycker!", för jag har Tingeling. Och det har inte du. Det är synd om alla som inte har en Tingeling, med fickorna fyllda med älvguldsstoft. Hon är mitt allt. Det låter skitfjolligt, men det är hon. Hon har sina fel och sina brister, precis som jag och precis som du, men det är någonting med henne som gör att hon är det bästa som jag vet. Jag tror det är det faktum att hon förstår. Hon accepterar och förstår. Hon försöker inte blunda för såren på min arm, utan hon säger istället förskräckt: "Men Tilda, din arm!? Vad gör du med dig själv?" (Det var längesen vi sågs i t-shirt) Och sen gråter hon bara och säger att jag inte får förstöra mig själv sådär. Och det känns så mycket mer inuti när hon säger det, än när någon annan gör det. Den stora skillnaden är att jag litar på henne.

Blev du besviken på mig nu, Isak? Att jag litar på henne fast du så noga talade om för mig att det ska man inte göra. Ja, jag är så hemskt ledsen för att jag gjorde dig besviken. Men jag tänker lita på henne i alla fall. För hon är min trygghet just nu. Hon är mitt allt. Hon är mina stjärnor och min sol och..

Okej, det gör för ont för att skriva.
Musiken håller mig för tillfället levande.

Cigaretter hjälper nästan lika bra mot Ångest och Hans kompisar som knivar och skalpeller gör.