ex animo

Det känns som om min kropp ska gå sönder. Falla i bitar, falla åt olika håll. Jag känner mig otillräcklig och dålig, för jag gör inte allting så bra som jag borde. Julklapparna skapar prestationsångest på grund av alla fina, perfekta, precisa julklappar ni brukar ge mig. Jag med mitt tokiga huvud klarar inte av det, att hitta någonting som är sådär perfekt, som blir sådär bra. Så jag gråter lite till och skäms sedan över mig själv - igen.

Du påstår att det inte spelar någon roll hur mycket jag gråter och hur mycket ångest jag har. Eller hur mycket jag skäms över mig själv - min egen kropp, mitt eget huvud med mina tankar i. Det spelar ingen roll. En annan dag.

När ska jag lära mig att leva? Istället för att koncentrera mig på hur Fel jag är, hur Konstig och Utanför och Annorlunda jag känner mig. När ska jag sluta tänka på hur dålig jag är istället för att vara stolt över mig själv och för att jag lyckas stå på två ben utan att falla. Jag undrar när detta tar slut, om det någonsin tar slut. Men imorgon kanske det är försent, jag borde väcka mig själv ur dvalan, ta mig ur pausen. Börja dansa hand i hand med Livet igen. När ska jag sluta skämmas över mig själv? Jag borde sluta skämmas över mig själv - nu.

"Att älska är ingenting. Att vara älskar är någonting.
Att älska och att vara älskar är allting"

<3.

Kommentarer
Postat av: a^

det borde du. för du är underbar.

Nu ska jag plocka ihop mina grejer för att gå bort och busa med min dinosaurie.

<3

2009-12-02 @ 19:22:54
Postat av: m

din blogg är fin och dina ord är fina.

2009-12-08 @ 09:51:29
URL: http://carcrash.blogg.se/
Postat av: Alexandra

Så fint du skriver. :)



Det är svårt att tycka om sig själv. Men varför är det så svårt egentligen? Om man tänker efter så borde det vara det lättaste som finns. Men vi brukar alltid glömma bort det lättaste, inte prioriterar det liksom. Det kanske är därför.



Livet är ju egentligen vår första och största gåva. Vi borde behandla det för den stora gåva det är.

Minns du din första nallebjörn? Kanske har du den fortfarande kvar? Om inte annat minns du hur väl du tog hand om den?

Låt oss ta hand om oss själva, och våra liv på samma sätt. Behandla livet för var det är. Vår första och största gåva. Ditt liv är ditt liv. Mata det med glädje, lycka, kärlek. Fyll det med innehåll som du älskar. Ta hand om dig själv på det varsamma och försiktiga sätt som du behandlade din favorit nalle när du var liten.Eller som du behandlar din största kärlek idag.

Lev livet fullt ut. Häng inte upp dig på småsaker. Se på livet med nyfikna och positiva ögon. Du är bra som du är. Kämpa för dina mål. Och älska så mycket som möjligt.

Du vet när man är riktigt nykär? Allt känns sådär mega, extremt fantastiskt och underbart, dygnet runt. Som om man bada i sockervadd och flyger över fluffiga, färgglada moln. Den känslan är så underbar så den går inte att beskriva. Låt oss bli förälskade i livet! För livet är så otroligt fint, tragiskt, kallt, varmt, tryggt, otryggt och så mycket mer. Livet är som en nyförälskelse. Allt kan hända. Hela tiden. Tills det tar slut.



Hoppas du mår bra :)



2009-12-10 @ 20:48:20
URL: http://alexandrawittgren.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0