Det här är min intagningsintervju utan röst.

Det är precis som när man ska göra ett prov till t.ex. Harvard. Enda skillnaden är att din framtid ligger i händer, vars ägare du inte känner. Du vet inte vem de är, du har ingen aning om vad de heter och du har aldrig någonsin pratat med dem. Varför? De kan inte prata, eller känna eller ens vara. De bara finns där, och deras händer styr din framtid. Och du har ingenting att säga till om; du formar inte dina egna svar. Om du kommer in på Harvard eller inte återstår att se. Svaret dimper förhoppningsvis snart ner i din brevlåda. Tills dess? Ångest. För några stipendier är det inte fråga om här inte, det är du nämligen inte värd. Inte ett enda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0