Does this look infected?
18:16 (med tillägg):
Människor kanske inte reflekterar över det på samma sätt som jag gör. De kanske inte tycker att det är speciellt konstigt att träffa en vän eller kompis eller ett ragg i stan efter skolan - men jag gör. Jag var orolig och hade ångest i magen till det ögonblick jag kramade om henne. Sen släppte det, till viss del. Sakta men säkert. Både Oron och Ångesten rann bort. Jag slappnade av. Och det var hennes leende, skratt, vackra ögon och varma kramar som fick mig att göra det - all Kärlek. Hade inte Prinsessan gått bredvid mig och snuddat vid min arm hela eftermiddagen hade jag inte klarat av att gå där. Jag hade inte kunnat stå upp, jag hade brutit ihop i det där provrummet på Vero Moda om inte hon funnits i mina tankar. Jag hade suttit på BUPs akut i eftermiddags, med en gråtande Mamma bredvid mig. Men inte när Prinsessan är med i huvudet. Tanken på att göra även henne besviken var för mycket. Så jag nöp mig själv i armen, bet mig i knogen och provade glatt vidare mina kläder. Och i tankarna snurrade Prinsessan.
Sådan Kärlek är så sällsynt, men det är det starkaste vapnet som finns. Den slår ner de mest aggressiva Demoner, och i några timmar slapp jag Dom. Jag både åt och drack, och skrattade och log. Jag var ganska fjollig, lite allvarlig, men mest glad. Ja - men mest var jag glad.
Men hur många gånger Prinsessan än försökte övertala mig och intala mig att jag inte är i vägen, och att jag inte är jobbig när jag är så osäker, så vet jag att jag är det. Hur mycket jag än älskar henne - Dig, min Prinsessa - så vet jag att jag är i vägen.
Jag tror aldrig att jag kommer att kunna visa hur otroligt glad jag blir när du kallar mig Älskling, när du tittar på mig med dina stora, bruna, vackra ögon, när du kallar mig vacker, när du kramar mig och får tårar i ögonen när jag berättar om någonting sorgligt eller jobbigt, när du ler när jag berättar någonting fint, när du stryker mig på armen och tar min hand över bordet, när du frågar om vi inte ska dela en kaka till, när du drar med mig till kassan och när du skrattar åt mig och säger: "Haha, du är galen Tilda!", och när du skrattar sådär vackert som bara du kan, eller när du berättar om någonting du varit med om, när du låter mig berätta, när du lyssnar så fint, när du berättar med händerna, så som jag också gör! Jag älskar dig för det - för att du är Du, och Du är helt otrolig.
All your attention makes me ill.
Människor kanske inte reflekterar över det på samma sätt som jag gör. De kanske inte tycker att det är speciellt konstigt att träffa en vän eller kompis eller ett ragg i stan efter skolan - men jag gör. Jag var orolig och hade ångest i magen till det ögonblick jag kramade om henne. Sen släppte det, till viss del. Sakta men säkert. Både Oron och Ångesten rann bort. Jag slappnade av. Och det var hennes leende, skratt, vackra ögon och varma kramar som fick mig att göra det - all Kärlek. Hade inte Prinsessan gått bredvid mig och snuddat vid min arm hela eftermiddagen hade jag inte klarat av att gå där. Jag hade inte kunnat stå upp, jag hade brutit ihop i det där provrummet på Vero Moda om inte hon funnits i mina tankar. Jag hade suttit på BUPs akut i eftermiddags, med en gråtande Mamma bredvid mig. Men inte när Prinsessan är med i huvudet. Tanken på att göra även henne besviken var för mycket. Så jag nöp mig själv i armen, bet mig i knogen och provade glatt vidare mina kläder. Och i tankarna snurrade Prinsessan.
Sådan Kärlek är så sällsynt, men det är det starkaste vapnet som finns. Den slår ner de mest aggressiva Demoner, och i några timmar slapp jag Dom. Jag både åt och drack, och skrattade och log. Jag var ganska fjollig, lite allvarlig, men mest glad. Ja - men mest var jag glad.
Men hur många gånger Prinsessan än försökte övertala mig och intala mig att jag inte är i vägen, och att jag inte är jobbig när jag är så osäker, så vet jag att jag är det. Hur mycket jag än älskar henne - Dig, min Prinsessa - så vet jag att jag är i vägen.
Jag tror aldrig att jag kommer att kunna visa hur otroligt glad jag blir när du kallar mig Älskling, när du tittar på mig med dina stora, bruna, vackra ögon, när du kallar mig vacker, när du kramar mig och får tårar i ögonen när jag berättar om någonting sorgligt eller jobbigt, när du ler när jag berättar någonting fint, när du stryker mig på armen och tar min hand över bordet, när du frågar om vi inte ska dela en kaka till, när du drar med mig till kassan och när du skrattar åt mig och säger: "Haha, du är galen Tilda!", och när du skrattar sådär vackert som bara du kan, eller när du berättar om någonting du varit med om, när du låter mig berätta, när du lyssnar så fint, när du berättar med händerna, så som jag också gör! Jag älskar dig för det - för att du är Du, och Du är helt otrolig.
All your attention makes me ill.
Kommentarer
Trackback
