zebragalax

"Säg mig lilla fjäril,
var har du varit?
Jag har ropat så länge.

Jag har varit här hela tiden, svarar fjärilen.
Men du har inte sett mig.
Du målade ju dina fönster med svart färg,
och då ser man inga fjärilar.

Men säg mig lilla blomma,
var har du hållit hus någonstans?
Jag har letat så intensivt.

Jag har funnits på marken i all evighet,
men du har blundat när du gått förbi.
Du var ju så rädd för att bländas av solljuset,
och då ser man inga blommor.

Och du då, min vän,
var fanns du när jag behövde dig som mest?
Jag grät ju så förtvivlat i saknaden efter dig.

Men lilla du, jag var ju här.
Jag stod ute i solen och väntade på dig,
men du tittade aldrig ut genom fönstret.
Och då ser man inga vänner.

Jag tänker efter en stund.
Tittar på allt jag plötsligt fått,
och inser att det funnits i min närhet
men jag har aldrig vågat sträcka mig efter det,
av rädsla att förlora det igen."

Zebraflickan


Nu vet jag att ni verkligen bryr er, och det har jag nog egentligen vetat hela tiden, men ignorerat det. Men det syns på era ögon, förstår ni inte det? Jag är ledsen, men jag förstår fortfarande inte varför. Jag är drottning över landet Ful, och Lucifer är min diktator. Jag är Fel, ser ni inte det trasiga? Akta er, så att ni inte skadar er.