zebragalax

Dina nyfikna ögon var så fina. Dina läppar så underbara. Det kändes som om jag gjorde någonting rätt, någonting bra, när jag kysste dig. När jag gav dig mina sista krafter. I den kyssen fick du mina sista krafter, och snälla du, bevara dem väl, för efter detta kommer ingenting att finnas kvar av mig. Det var det sista jag någonsin gav någon. Och det var till dig. Den kyssen och allting inuti den.


När jag gick till bussen stod en svarthårig flicka där på ängen. Med läppar formade i ett leende. Ett leende så stort, så underbart vackert. Henns läppar var så rosa! Hon såg lycklig ut på ögonen när hon stod där och kramades med den svarthåriga pojken.