zebragalax

Allt jag vill, det jag önskar mest, är att få simma igen. Jag förlorade allt jag hade kvar - mina drömmar. Och de kommer aldrig igen. Aldrig någonsin.

Mamma ska ringa ungdomsmottagningen imorgon. Jag vet inte om jag hoppas att detta ska sluta, men jag vet att jag har förstört allt. Kanske kan de laga det igen? Med kondomer eller nåt. Både mamma och pappa var arga, men en sak jag har upptäckt och lärt mig är att när människor känner sig hjälplösa reagerar de med Ilska. Och en sak till jag har lärt mig, av en film, är att Ilska bara är Rädsla på väg ut. Rädlsa känns det som jag har nog av för tillfället. Den bor i mig. Alltid. Överallt. Hopplöshet..


Jag hör fortfarande fotstegen - varför tystnar de inte?