zebragalax

Just nu sitter jag på golvet i mitt rum. Jag sitter på golvet eftersom jag har datorn på stolen. Jag har datorn på stolen eftersom skrivbordet är överbelamrat med diverse verktyg och inredningsartiklar. Det är mysigt, och det luktar målarfärg i hela rummet. Jag håller till viss del på att packa också, eftersom jag åker imorgon bitti - tidigt. Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner inför resan. Jag vet inte om jag är nervös eller mest bara exalterad - eller både och. (Åh, det är så klyschigt - så klassisig - att jag nästan kräks.) Eller så är det skolan som spökar och gör att jag inte kan slappna av. Jag vet inte vad det är, men illamående är jag. Och gravid är jag inte. Det är väl kanske bara en del av mitt nuvarande liv - fullt av tomma ord och meningslösa meningar. (Det om något framkallar ju kräkreflexer hos vem som helst.)

"I'm sitting in a room
Made up of only big white walls and indoor halls
There's people looking through
The window though they know exactly what we're here for"
...


Jag skulle vilja säga att jag kommer att sakna allt här, men jag kan inte. Jag vill inte ljuga - jag skulle kunna lämna allt detta när som helst. Just nu är jag mest rädd hela tiden. Rädd för nästa sammanbrott, utbrott, nästa attack, nästa hot och nästa stämpel.