zebragalax

Och inte visste jag, att främlingar kunde bli vänner. Att ovän kunde bli snäll och att aska kunde bli eld. Tiden spelar ingen roll, sa hon, och hon sa det med övertygelse och fast blick. Hennes kropp var orolig. She was a Girl, Interrupted. Och det var hon som sa, att naturlagarna inte alltid stämmer. Det var hon.

Jag var nervös. Jag var lite rädd och väldigt orolig. Men nu är jag glad. Nu känner jag mig lättad och lite friare och jag mår nog lite bättre, även om tröttheten ligger över mig som ett åskmoln. Åskan ja. Det åskade inatt. Men där låg vi två och pratade och mumlade och lyssnade. På varandra och på åskan, och jag kan bara hoppas att du tycker som jag. För jag tyckte att det var väldigt roligt.

Jag vet inte om jag mår bättre överlag, eller om det bara är oron som har lättat en litenliten aning. Ibland känns det som om Ångesten tar över för mycket, fortfarande, och ibland blir jag livrädd - skräckslagen - för mig själv. För mina egna tankar, mitt eget huvud. Det är sjukt vad mycket som kan hända inuti ett huvud på bara några sekunder. Ja, det är vad det är - sjukt. Men inte tillräckligt farligt. Ojoj.


One, two, three, four..