zebragalax

Nu har jag den där konstiga känslan i magen igen. Den där tomma, äckliga, smutsiga känslan som säger att någonting inte är som det ska. Det kan ju i och för sig vara så att det so inte är som det ska är Jag, och då finns det inte mycket att göra. Jag har mycket att göra imorgon. Men innan dess ska jag lyckas somna, och sen vakna igen också. Jag vet inte hur jag ska lyckas. Oron gnager på insidan. Det känns verkligen som om jag kommer att ätas upp inifrån av allt detta, och jag vet inte om jag orkar med det.

Men varför klagar jag hela tiden? Jag skriver om Oro, Rädsla och Ångest, och jag vet inte längre varför. Men hur ska jag kunna skriva om någonting annat, när jag inte längre känner till någonting annat? Jag borde sluta med detta, å andra sidan gör jag inte detta för någon annans skull, utan min egen. Bara det känns väldigt konstigt; väldigt fel.

Jag ligger mest i min säng och lyssnar på musik och läser. Jag läser Harry Potter nu, sista boken, och det är verkligen svårt att släppa den. Det är en helt annan värld, som tillät mig att en gång vandra in i den, och sedan dess har jag fått gå runt där, när jag vill. Den världen tilltalar mig väldigt starkt, måste jag säga. Jag skulle så gärna vilja leva i en annan värld, en värld där fester och kompisar och kläder och skola inte hade så stark inverkan på mig. Jag skulle vilja leva i min egen värld, och jag skulle nog göra vad som helst för att få hitta den världen.

Jag är fylld av saknad och sorg och oro. Det är inga behagliga känslor, inga behagliga tillstånd att befinna sig i. Detta gör mig galen. Jag håller på att krypa ur mitt eget skinn känns det som! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och allt detta är bara svammel som ingen uppskattar. Jag borde inte ta upp plats här..

Godnatt, älvor, jättar och troll.
Sov så gott, och dröm sött, så ses vi snart igen.