zebragalax

En unken smak av öl ligger kvar i munnen, tillsammans med gårkvällens alla cigg. Jag måste sluta, med både det ena och det andra, men har inga speciellt stora planer på det ändå. Jag sitter här, och bara sitter, igen, och funderar inte ens på att resa på min feta röv och göra någonting åt det. Min feta röv alltså. (Jag vet, mitt ordval är magnifikt, men jag orkar faktiskt inte mer idag.) Jag känner mig som en uppstoppad korv, och jag ser ut som en också. Han står och skriker. Han står och slår. Han vet bäst, det vet jag, men varför gör Hans ord så fruktansvärt ont då? Varför gör Hans slag så mycket ondare än mina egna då? Jag tror aldrig jag har varit såhär Fet. Aldrig varit såhär Ful - så Fel. Och jag har inga andra knep än knivar. Kanske spinning kan hjälpa lite grann ändå? Jag tror att detta kan kallas Skolångest. Deluxe.

Jag hoppas att jag får mitt recept på dom braiga medicinerna imorgon, för jag orkar inte må som en zombie längre. Det känns som om jag är fångad inuti mig själv! Och jag har ingen väg ut, mer än Blodet. Mer än såren - ärren.

Jag är fångad inuti mig själv. Han fortsätter att slå.