Och vem - ...?
"Vem är jag?" är en fråga som har en tendens att upprepa sig otaliga gånger varje - ja, om inte dag så i alla fall - vecka. Jag hade tänkt att utveckla mitt svar väldigt mycket mer en dag, för jag har en litenliten aning om Vem Jag Är, men denna aning är vag och går inte riktigt att ta i. Men är jag då verkligen så fruktansvärt värdelös och meningslös, bortglömd och osynlig som jag tror att jag är? Kan någon levande varelse överhuvudtaget vara det? Jag tänkte så att hjärnan glödde när jag gick hem från bussen och såg de små mördarsnigelbebisarna krypa över trottoaren. De var så små och redan så slemmiga - men det värsta var att de var så många - och jag undrade om det är någon mer än jag som tycker att de har väldigt stor betydelse? Jag tycker att en mördarsnigelbebis har större betydelse för världen än vad jag har. (Den bryr ju sig i alla fall om sig själv.)
Idag har jag sådär mycket jag vill skriva, så att det blir för mycket att skriva. Det går inte att sätta ord på tankarna, så jag tror jag bara ska låta det vara och se de segla iväg på löven, som åker på vågorna, som guppar fram i bäcken. Och istället för att bara skriva såhär mycket om att inte skriva om någonting alls, så skulle jag kunna fylla detta utrymme med Ord, som faktiskt bildar vettiga meningar, som formar åsikter. Mina åsikter och tankar om Vem Jag Är. För vem är jag egentligen? Men istället för att skriva någonting vettigt, så fortsätter jag med denna smörjan och bättrar på den. Man skulle kunna säga att jag smörjer in smörjan i smörja.
Igår var en mycket speciell börja-skolan-dag. Det kändes ganska OK att börja skolan igen, för jag har ändå Storebror och Anders där. Och Sarah. Och Linnea. Det känns OK att vara där, för jag är inte helt otrygg där längre. Det känns ändå helt OK. (Nej, det var inte meningen att jag skulle upprepa mig så fruktansvärt.) Men på samma gång känns det så fel att vara där, för jag passar ju inte in där. Jag är för mycket - FEL. Jag är för mycket fel för att få vara där. Och idag skulle jag träffa min andra klass också. Och ta hand om Henriks klass. På en och samma gång. Men jo, det gick bra. Min nya klass är trevlig, den är rolig och stimmig, flamsig och tramsig. Jag tror ändå att jag kan trivas ganska så bra där. Bland dom. På ett lite udda vis.
Det var meningen att jag och Lillasyster skulle åka in till Malmöfestivalen ikväll och se Juvelen, Melody Club och The Ark. Och visst, det kanske kommer att bli årets konsert och allt det där, men jag bryr mig inte om det. Jag ligger hellre i soffan och frossar i godis just nu. Jag känner inte alls för att varken dricka öl, röka, lyssna på musik eller prata med någon annan än Zippo. Eller jo - röka. Men skit i det. Skit i allt. Okej?
"Varför är man alltid en jävla nybörjare på sånthär?"
Idag har jag sådär mycket jag vill skriva, så att det blir för mycket att skriva. Det går inte att sätta ord på tankarna, så jag tror jag bara ska låta det vara och se de segla iväg på löven, som åker på vågorna, som guppar fram i bäcken. Och istället för att bara skriva såhär mycket om att inte skriva om någonting alls, så skulle jag kunna fylla detta utrymme med Ord, som faktiskt bildar vettiga meningar, som formar åsikter. Mina åsikter och tankar om Vem Jag Är. För vem är jag egentligen? Men istället för att skriva någonting vettigt, så fortsätter jag med denna smörjan och bättrar på den. Man skulle kunna säga att jag smörjer in smörjan i smörja.
Igår var en mycket speciell börja-skolan-dag. Det kändes ganska OK att börja skolan igen, för jag har ändå Storebror och Anders där. Och Sarah. Och Linnea. Det känns OK att vara där, för jag är inte helt otrygg där längre. Det känns ändå helt OK. (Nej, det var inte meningen att jag skulle upprepa mig så fruktansvärt.) Men på samma gång känns det så fel att vara där, för jag passar ju inte in där. Jag är för mycket - FEL. Jag är för mycket fel för att få vara där. Och idag skulle jag träffa min andra klass också. Och ta hand om Henriks klass. På en och samma gång. Men jo, det gick bra. Min nya klass är trevlig, den är rolig och stimmig, flamsig och tramsig. Jag tror ändå att jag kan trivas ganska så bra där. Bland dom. På ett lite udda vis.
Det var meningen att jag och Lillasyster skulle åka in till Malmöfestivalen ikväll och se Juvelen, Melody Club och The Ark. Och visst, det kanske kommer att bli årets konsert och allt det där, men jag bryr mig inte om det. Jag ligger hellre i soffan och frossar i godis just nu. Jag känner inte alls för att varken dricka öl, röka, lyssna på musik eller prata med någon annan än Zippo. Eller jo - röka. Men skit i det. Skit i allt. Okej?
"Varför är man alltid en jävla nybörjare på sånthär?"
Kommentarer
Trackback
