Running with scissors.

Rädsla är en vanligt förekommande känsla. En känsla som alla människor någon gång i sitt liv kommer att uppleva eller har upplevt. Rädlsa är en obehaglig känsla, men kanske är den nödvändig? Ångest är en överlevnadsinstinkt, som säger till kroppen att göra sig redo för att fly. Rädsla framkallar Ångest. Eller gör den det? Jag har ingen aning, och ifrågasätter inte om det är så. Jag bara undrar. Jag undrar för att jag vill veta och för att jag är så fruktansvärt borttappad i mina egna känslor. Jag tror ibland att jag kommer att drunka i mig själv. Jag tror ibland att jag ska dränka mig själv när jag dricker för häftigt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det kryper på golvet. Fotstegen låter dova mot den gamla trappan. Det ekar och min mage drar ihop sig. Av Ångest. Av Mörkret. Av Monstrena i garderoben och spökena under sängen. Han ligger där och väntar på mig nu. Om jag bara visste vad som hjälper mot de här känslorna. Eller, jag vet ju.. Och jag har redskap. Jag har Hjälp där i lådan och i den lilla silvriga burken.

Jag vill drömma silverdrömmar och försvinna bort. Jag vill slippa detta nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0