zebragalax

Jag har glömt ta mina mediciner några kvällar. Jag har fått medicinera lite själv, exprimentera lite och sådär. Och änsålänge känns det som om det har gått bra. Mitt pälsmonster Zippo håller koll på mig om kvällarna och ligger vid mina fötter och jagar iväg spindlarna och skuggorna när de blir för många. När jag och mamma tittade på TV innan satt det helt plötsligt en gräshoppa på soffan. Jag hatar gräshoppor. Jag är livrädd för gräshoppor, precis som jag är livrädd för spindlar. Vilken tuff pirat jag är. Jag stod och hoppade i köket i säkert fem minuter för att det helt plötsligt var gräshoppor överallt. De hoppade innanför mina kläder. Inuti min mage.

Jag gjorde bananvåfflor innan idag och kände mig oerhört ambitiös. Och det blev fruktansvärt gott också. Enda anledningen till att jag kunde äta våfflor var för att min lunch bestod av ett äpple. Alltid denna jävla planering, alltid samma oro för att jag inte ska hinna göra allt det jag TÄNK göra och alltid samma tjat om saker jag inte VILL göra. Men jag gör dom ändå - naturligtvis - eftersom jag vet att det förväntas av mig. Och på torsdag nästa vecka börjar skolan, och innan dess är det rätt bra om jag kan bekanta mig med min Ångest, som fröken Kurator sa.

Som tur är ska jag få andas riktigt syre i helgen. Lite kraft till skolan, som just nu är det enda som seglar genom mitt huvud. Alla nya människor, ny klass, nya frågor, nya svar och nya blickar, nytt snack. Men Tingeling ska få laga, få berätta. Hon ska också bli lagad. Av mig. Jag duger trots allt kanske till något? <3


"Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt var bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot dom som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken Svår"

- Lars Winnerbäck