zebragalax

Och jag hade så fel. Jag trodde så fruktansvärt fel. Och som vanligt var det jag som stod där, som ett fån, och trodde mig att hittat Rätt. Men jag förstår. Jag tror att jag förstår Varför. Jag vet Varför. Hela jag är ju Fel. Och då blir det ju lätt såhär - trasigt. Jag kan inte fatta att jag lät mig dras med, att jag lät mig förföras av drömmen och tanken på att det var Rätt, dethär. Det kändes Sant, det kändes Bra och det kändes som en litenliten Trygghet. När ska jag lära mig? Kommer jag någonsin att lära mig? Lära mig av mina misstag och låta bli att upprepa dom.

När ska jag ta tag i mig själv och den där pillerasken och kniven? När jag skrivit färdigt.


Wildfire?
Det låter lugnt, men farligt.
Vackert, men livsfarligt.