zebragalax

Jag har precis sett filmen Cursed, som handlar om varulvar, och jag sitter nu på min stol, ensam med ryggen mot fönstret och mörkret och är skiträdd. Jag tycker inte om varulvar, de är fruktansvärt läskiga och farliga, och påminner om en kille jag helst inte skulle vilja känna. Know what I'm saying? Kanske inte, men jag har så mycket skräck-adrenalin i kroppen att jag måste koncentrera mig för att inte börja brinna. Känns det som. Jag bara svamlar nu, men jag vet i alla fall en som inte har något emot det. Även om han är på festival nu. Men skit samma. Jag målade mina naglar svarta innan, och jag tycker att det ser fint ut när de liksom smälter ihop med tangentbordet. Jag har bara så fruktansvärt ont i magen. Och jag vet att jag kommer drömma mardrömmar om varulvar inatt.

Fyfan. Min mage kommer bli min död. Jävlar vad ont det gör. Och jag är rent snurrig och yr i bollen. Jag får hjärtklappning varje gång min fönsterstoppare knarrar till. Och magen kniper. GAAH. Varför såg jag den där jävla filmen? Det var ju bara dumt. Korkat. Fan. Ibland är jag så dum att jag trillar av stolen. Men jag tror att det är ett bra tecken. Jag tror att jag börjar må bra, men frågar är: Vågar jag låta mig själv må bra?
Det svaret behöver kluras på. Men läskigt är det. Nästan lika läskigt som varulvar.

Jag menar, tänk att kunna ha lite självdistans?