zebragalax

(Ja, det ska vara ett stort Ä i överskriften, så fråga inte ens. Och ja, jag är bitter och irriterad som fan. Så fråga inte. Våga inte fråga om det.)

Idag har jag varit sådär äckligt låg. Så låg så att pappa undrar vad det är, och mamma, förhoppningsvis, får skuldkänslor. Vill, men kan inte skrika. GAAH! Men nu kickar snart medicinen in och jag får sova. Herregud. Jag pallar fan inte detta mer nu. Jag ska be som ett as imorgon i kyrkan, så ska vi se om det finns Nån. Jag läste en bok en gång där det stod att det viktigaste är inte på vad man tror på, utan att man tror överhuvudtaget. Jag vet inte längre vad jag tror på. Jag trodde på Kärlek innan, och sånna saker. Nu tror jag mest på.. jag-vet-inte-vad.

Idag har varit en allmänt dålig dag, och jag ska så snart som möjligt gå och lägga mig. Jag vill sova bort Känslorna och vakna med ett leende. När gjorde jag det sist egentligen? Jo, just det - när Prinsessan sov här för några dagar sen.

Fan vad likgiltig jag känner mig inför allt. Vad äckligt läskigt. Jag vill titta på film. Och äta popcorn. Det är förresten det värsta med medicinen: min mathållning har rasat totalt. Jag har matångest jämt och ständigt, hela tiden, ändå vräker jag i mig av bara fan, hela tiden. Tanken på hur mycket jag har gått upp sen sommaren började gör mig illamående, och tanken på att siffrorna antagligen kommer öka gör mig spyfärdig.

Jag är röksugen, godnatt.