zebragalax

Det är så konstigt. När du är full är jag bra. Då duger jag och är speciell. När du inte är full så är jag inte mycket att ha? Jag blir förvirrad, ja. Inte arg, inte ledsen, inte besviken eller sårad. Bara förvirrad och rädd.

Jag är rädd. Rädd för Mörkret och för Ljuset, rädd för Döden, men också för Livet. Jag är rädd för dig och dig och dig, jag är rädd för solen och månen, stjärnorna och blommorna. Jag är rädd för mig själv. Jag är rädd för mat, och för att sova. För att vara vaken och för att inte äta. Jag är livrädd, skräckslagen. Rädd, rädd, rädd, rädd.. Jag önskar att medicinen hjälpte mot Rädsla, inte bara sömnproblem och Ångest. Ångest har jag förresten hinkvis med fortfarande. Jag badar i självmordstankar och planer på både det ena och det andra. Jag vill rita ränder.

Jag har varit randig i hela mitt liv.