Nejnejnejnejnej!? Jo.
Jag drömde att jag blivit av med en viktig del av mig själv. Jag vaknade och kunde inte se någonting, jag hade sand i ögonen, så jag fick ta bort det med fingrarna, för det hjälpte inte att blinka. Jag var grusig i hela ögonen, och jag var rädd. Men mina ögon var så trötta och jag klarade inte av att tvinga upp dom. Jag ville skrika, men jag fick inte fram ett ljud. Tingeling var borta. Men jag somnade oroligt om igen. Jag vaknade igen efter någon timme och inser att det bara var en dröm. Eller? Var det verkligen bara en dröm, säker? Nej. Somnade om, igen. Vaknade halv ett och har sovit i elvaochenhalv timme. Dags att gå upp? Nej, hade några sidor kvar i Boken. Läser. En kylig vind kommer in i rummet och låtar papprena på skrivbordet dansa runt en stund. En doft av våta löv följer efter, och det doftar sommar och liv och lust. Det doftar som blommor och getingar och äppelträd. Det doftar som såpbubblor och glass.
Fingrarna blir kalla och fryser till is och går inte att röra. Varje gång de måste vända blad lider de, och att skriva nu går inte speciellt bra. Men när jag läst färdigt, för tredje gången, låg jag och tänkte. Jag tänkte: "Numer sover jag väldigt mycket. Jag sover mycket och äter mycket. Jag sover mellan tio och tolv timmar per natt. Innan sov jag mellan fyra och sex timmar. Och jag äter massor, mer än jag gjorde innan. Jag äter överhuvudtaget! Min kropp har nog mycket att ta igen, annars hade den inte gjort såhär." Jag har blivit gigantiskt mycket tjockare, men Tingeling sa: "Nej, du är inte tjock - du börjar se frisk ut. Det var så hemsk att se dig försvinna." Jag försvann inte? Jag var ju inte ens smal.
Jag vet inte vem och vad jag ska tro på. Jag orkar inte tro eller lita på någon. Jag blir så rädd - rädd för att ni ska försvinna. Ni två. Vad är det ni håller på med, anyway? Vad vill ni att jag ska tro?! Vad vill ni att jag ska göra, jag har ju inga krafter kvar längre. Det blir en svettig Ångest-spiral utan slut och det snurrar snurrar snurrar och snurrar. Jag kommer inte loss längre. När ni säger att ni älskar mig, ni ljuger bara då va? Det är väl klart!? Jag mår illa, har ont i magen och huvudet dunkar. Försöker greppa om någonting - vadsomhelst - men ingenting sitter längre fast.
Ojsan då. Jag är barnslig och du är arg.
Jag är löjlig och dum. Jag beter mig illa.
Fingrarna blir kalla och fryser till is och går inte att röra. Varje gång de måste vända blad lider de, och att skriva nu går inte speciellt bra. Men när jag läst färdigt, för tredje gången, låg jag och tänkte. Jag tänkte: "Numer sover jag väldigt mycket. Jag sover mycket och äter mycket. Jag sover mellan tio och tolv timmar per natt. Innan sov jag mellan fyra och sex timmar. Och jag äter massor, mer än jag gjorde innan. Jag äter överhuvudtaget! Min kropp har nog mycket att ta igen, annars hade den inte gjort såhär." Jag har blivit gigantiskt mycket tjockare, men Tingeling sa: "Nej, du är inte tjock - du börjar se frisk ut. Det var så hemsk att se dig försvinna." Jag försvann inte? Jag var ju inte ens smal.
Jag vet inte vem och vad jag ska tro på. Jag orkar inte tro eller lita på någon. Jag blir så rädd - rädd för att ni ska försvinna. Ni två. Vad är det ni håller på med, anyway? Vad vill ni att jag ska tro?! Vad vill ni att jag ska göra, jag har ju inga krafter kvar längre. Det blir en svettig Ångest-spiral utan slut och det snurrar snurrar snurrar och snurrar. Jag kommer inte loss längre. När ni säger att ni älskar mig, ni ljuger bara då va? Det är väl klart!? Jag mår illa, har ont i magen och huvudet dunkar. Försöker greppa om någonting - vadsomhelst - men ingenting sitter längre fast.
Ojsan då. Jag är barnslig och du är arg.
Jag är löjlig och dum. Jag beter mig illa.
Kommentarer
Trackback
