Självmord efter en orgasm. (Följt av fyra till.)
Jag citerar:
"Självmord kan vara en väldigt egoistisk handling. Det kan också vara en väldigt osjälvisk handling. Det hela beror mycket på vems ögon man ser igenom. I en självmördares ögon är ett självmord inte alltid egoistisk, även om de kan vara väl medvetna om att människor i deras omgivning anser att det är mycket egoistiskt av dem att begå självmord. Dessa personer brukar i många fall lämna en liten lapp, eller på något sätt ett meddelande med ett sista, ett litet, ett tyst: Förlåt. Många anhöriga till självmördare förstår detta "Förlåt", men kan väldigt ofta inte förstå den stora frågan: Varför. Det är ett evigt förekommande frågeord, som väldigt ofta saknar ett rimligt och konkret Svar. Och det är ofta det som saknas: Svar. Många icke-självmördare söker Svar i Livet - Svar på det mest faktiskt. Självmördare hittade kanske Svar, men ansåg att det var fel Svar. Eller så kanske de inte hittade några Svar alls, och då var det kanske det som blev den evigt saknade pusselbiten. Svaret kanske låg i att det inte fanns några Svar alls, eller så fanns det kanske helt enkelt inga - överhuvudtaget. Inget vet nog Varför. Ingen har Svar på den frågan. Varför begår man självmord, när det finns så mycket att ta av Livet? Jag sökte Svaret, och fann det i mig själv. I en djup vrå av min avlägsna, i princip försvunna, borttynande, nästan döda, själ. Men för att du - och även jag - ska Förstå svaret, måste du först få höra min historia. Den lyder såhär: (...)" Slutcitat.
Ja, jag citerade precis mig själv - min hjärna. Men ibland känns den så främmande, att jag inte kommer ihåg någonting alls av det jag tänkte för tre sekunder sen. Ibland känns mina egna tankar så avlägsna att jag inte är säker på om det verkligen är mina egna tankar, eller något jag bara hört, i ett avlägset rum, på en avlägsen plats jag aldrig varit på. Ibland känns Verkligeheten så Overklig att jag börjar tvivla på mina egna sinnen. "Det är nästan det jobbigaste av allt, att inte kunna lita på sina egna sinnen." Berny Pålsson skrev så i sin bok "Vingklippt Ängel" som jag läser för tredje gången för tillfället. Jag är inte på långa vägar Sjuk såsom hon är, men jag kan ändå citera henne med gott samvete (konstigt nog säger Han ingenting om det), och inte känna mig som en första klassens hycklare.
Jag tycker personligen att detta inlägg blev klarare och bredare, seriösare och bättre, än mina många föregående. Tre bloggar och jag har legat i. Varje dag lyckas jag kläcka ur mig några oseriösa rader. Egentligen borde nog detta inlägg publiceras i min tredje och sista blogg, då de inläggen håller en lite högre standard än de jag lyckas klämma fram här. Ungefär som att klämma ut en vattenmelon mellan benen, men ändå inte riktigt. Den stora skillnaden är ju att de inläggen är korta, och kanske är det kortheten i sig som bidrar till den högre standarden, eftersom jag då inte har lika lång tid på mig att förvirra mina läsare så oerhört. Det går inte lika bra att göra det på bara tio rader, om man jämför med hundra, t.ex.
Jag tänker avsluta nu. Med en klatshig överskrift. En som förklarar och väcker intresse.
Som en orgasm..
Slut.
"Självmord kan vara en väldigt egoistisk handling. Det kan också vara en väldigt osjälvisk handling. Det hela beror mycket på vems ögon man ser igenom. I en självmördares ögon är ett självmord inte alltid egoistisk, även om de kan vara väl medvetna om att människor i deras omgivning anser att det är mycket egoistiskt av dem att begå självmord. Dessa personer brukar i många fall lämna en liten lapp, eller på något sätt ett meddelande med ett sista, ett litet, ett tyst: Förlåt. Många anhöriga till självmördare förstår detta "Förlåt", men kan väldigt ofta inte förstå den stora frågan: Varför. Det är ett evigt förekommande frågeord, som väldigt ofta saknar ett rimligt och konkret Svar. Och det är ofta det som saknas: Svar. Många icke-självmördare söker Svar i Livet - Svar på det mest faktiskt. Självmördare hittade kanske Svar, men ansåg att det var fel Svar. Eller så kanske de inte hittade några Svar alls, och då var det kanske det som blev den evigt saknade pusselbiten. Svaret kanske låg i att det inte fanns några Svar alls, eller så fanns det kanske helt enkelt inga - överhuvudtaget. Inget vet nog Varför. Ingen har Svar på den frågan. Varför begår man självmord, när det finns så mycket att ta av Livet? Jag sökte Svaret, och fann det i mig själv. I en djup vrå av min avlägsna, i princip försvunna, borttynande, nästan döda, själ. Men för att du - och även jag - ska Förstå svaret, måste du först få höra min historia. Den lyder såhär: (...)" Slutcitat.
Ja, jag citerade precis mig själv - min hjärna. Men ibland känns den så främmande, att jag inte kommer ihåg någonting alls av det jag tänkte för tre sekunder sen. Ibland känns mina egna tankar så avlägsna att jag inte är säker på om det verkligen är mina egna tankar, eller något jag bara hört, i ett avlägset rum, på en avlägsen plats jag aldrig varit på. Ibland känns Verkligeheten så Overklig att jag börjar tvivla på mina egna sinnen. "Det är nästan det jobbigaste av allt, att inte kunna lita på sina egna sinnen." Berny Pålsson skrev så i sin bok "Vingklippt Ängel" som jag läser för tredje gången för tillfället. Jag är inte på långa vägar Sjuk såsom hon är, men jag kan ändå citera henne med gott samvete (konstigt nog säger Han ingenting om det), och inte känna mig som en första klassens hycklare.
Jag tycker personligen att detta inlägg blev klarare och bredare, seriösare och bättre, än mina många föregående. Tre bloggar och jag har legat i. Varje dag lyckas jag kläcka ur mig några oseriösa rader. Egentligen borde nog detta inlägg publiceras i min tredje och sista blogg, då de inläggen håller en lite högre standard än de jag lyckas klämma fram här. Ungefär som att klämma ut en vattenmelon mellan benen, men ändå inte riktigt. Den stora skillnaden är ju att de inläggen är korta, och kanske är det kortheten i sig som bidrar till den högre standarden, eftersom jag då inte har lika lång tid på mig att förvirra mina läsare så oerhört. Det går inte lika bra att göra det på bara tio rader, om man jämför med hundra, t.ex.
Jag tänker avsluta nu. Med en klatshig överskrift. En som förklarar och väcker intresse.
Som en orgasm..
Slut.
Kommentarer
Trackback
