zebragalax

Jag lägger mig på golvet och längtar upp i taket. När jag inte kan frågan på pappret blir jag arg och vill krossa en lampa. Var kommer all ilska ifrån?! Det känns om om någon bara tryckt på en knapp, så är jag igång. Jag mår inte bra längre, jag vill inte vara kvar längre.
Jag vill inte leva längre.

Det kommer alltid perioder då ingenting någonsin känns bra, men varför kommer de så ofta och varför tar de aldrig slut? Under sommaren var det bra. Jag var fet, men glad. Jag är fortfarande fet, men inte längre glad. Det gör så jävla ont att le. Och min mage fortsätter att krampa ihop sig. Värmekudden, kalciumkarbonatsmakande tuggtabletter och långa promenader verkar inte hjälpa. Så fort jag börjar tugga något börjar magen krampa igen, och narturligtvis använder jag det som ursäkt för att inte äta så mycket.
(Det går i alla fall åt rätt håll nu.)

Nu ska jag dricka lite vatten. Och förhoppningsvis sluta klaga. Fyfan vad patetisk jag är idag.
Ibland borde jag bara skjutas utan fällande dom. PANG! POFF! BANG! Whatever..