and that's not nearly all

Allting gör så oändligt ont idag.
(Så, om du känner att du inte vill läsa om mina många Varför, så sluta läs nu. Nu är du i alla fall varnad och tillsagd.)


Jag fick ur mig en massa skit igår, tyvärr fick Isak stå som offer, vilket kanske i och för sig kan ses som positivt då han inte tar åt sig så fasligt, men å andra sidan har han aldrig gjort någonting fel. Listan på anledningar till varför jag betedde mig som jag gjorde igår och kallade honom en så faslig mängd elaka saker kan göras oändlig, men den enda 'vettiga' orsak jag kan komma på är den ovan. Om han är känslokall eller inte har jag inte riktigt kommit fram till och det gör mig fortfarande så förbryllad att se att han skrivit  'jag älskar dig' till Anna. Det låter bara så vackert i mina öron när jag läser det högt för mig själv.
(Kanske är detta ett 'förlåt'?)

En vän sa till mig igår att han är känslokall (och nu är det inte längre Isak vi pratar om). Han sa det precis som om det var något väldigt negativt, men jag tänkte att jag gärna hade bytt med honom. Jag hade mer än gärna varit totalt känslokall och avstängd. Totalt! Jag hade gärna bara stängt av - tryck på off-knappen, som jag tänkt skaffa mig så många gånger. Då hade jag kanske sluppit den här känslomässiga stördheten. Det kanske hade varit lite bra? Nej - det hade varit MYCKET bra.

Allting gör så ont idag, det värker och spänner. Det svider inuti och hjärnan bultar. Jag hade önskat att mitt hjärta stannade och lungorna sprack, men alla vet ju att det inte funkar så. Jag förstår fortfarande inte varför jag är så destruktiv, jag fick ju medicin mot det? Mediciner brukar ju hjälpa. Fast mina kalciumkarbonattabletter hjälper inte mot min krampande mage. Jag orkar inte. Inteinteinteinte.

Marilyn Manson - Tainted Love
'Once I ran to you
Now I run from you'


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0