zebragalax

Jag känner att jag inte vet någonting längre. Allting är bara så äckligt Tomt. Och helst av allt skulle jag vilja fylla det där tomma med någonting värdefullt, men det verkar som om jag tappar allting som någonsin känts värdefullt. Antingen är mina händer av titan eller så känner jag för mycket. 'Känslomässigt skadad', var det hon kallade mig?

Hålet i magen gräver sig djupare.