zebragalax

Jag gör så ofta saker jag så väl är medveten om att jag absolut inte borde göra. Jag borde inte ens tänka tanken att göra vissa saker. Men naturligtvis är det alltid de sakerna jag fullbordar; jag gör dom, alltid. Varenda gång. Jag lär mig tydligt inte av mina misstag. Jag genomför istället de sakerna med tanken att 'denna gången blir det annorlunda'. Även om det inte finns några konkreta ord eller saker som pekar åt det hållet. Jag går dit ändå. Bara för att det är roligt, bara för att det är opassande, bara för att jag vill vara så jävla opassande - min vals är kanske uppbyggd av annorlunda steg? Opassande steg, steg för bugg. Jag kanske helt enkelt inte vill passa in, jag vägrar passa in, så jag går mitt eget håll. Jag skapar mig ett eget håll som jag kan få vandra, utan att någon kan störa mig. Så att jag kan få vandra ostörd, ifred. Kanske vill jag bara förstöra för mig själv.

Men jag tar ju mina mediciner. Båda två. Jag tar mina vitaminer två gånger om dagen och jag tar mammas magtabletter när min mage inte vill sluta krampa ihop sig till en ärta. Jag har städat idag, jag har gjort i ordning på mitt rum. Jag har bokat in veckans träning och jag har ätit riktig mat. Att jag sedan drogade ner mig själv i torsdags natt och gick till skolan i fredags och var 'drogad' och att jag äntligen lät begäret vinna behöver vi ju inte berätta för regeringen i huset. Och jag är återigen drottning över landet Ful.

Men jag fick ändå en egen länk i Stephanies nya blogg. Jag förstår bara inte Varför? Som vanligt känner jag mig efterbliven och dum.
Godnatt.