zebragalax

Det värsta är inte att jag lurar mig själv och övertalar mig själv att jag inte behöver läsa till psykologiprovet imorgon eftersom jag inte behöver ha något bra betyg i psykologi eftersom jag inte behöver de poängen den kursen ger. Nej, det värsta är att jag vet om att jag lurar mig själv så grundligt, och ändå gör det. Och sen inte gör någonting åt det heller! Det gör mig jävligt patetiskt tror jag. Jag har mina extrapoäng som ursäkt och säger att jag ska läsa hundra poäng individuellt val nästa år, och struntar i att plugga. Jag behöver ju, som sagt, inte de poängen. Ibland blir jag bara så jävla trött på mig själv.

Jag kanske borde bli min egen psykolog? Nu när jag kan så mycket om beteendeterapi och kognitiv terapi och KBT (Kognitiv Beteende Terapi), så borde jag kanske ställa mig själv några sokratiska frågor och kanske ifrågasätta min egen verklighet? Vore inte det en väldigt bra lösning på problemet. Dessutom hade ju alla dessa läkare och kuratorer sluppit ödsla tid på mig. Jo, det vore nog mycket bättre, om jag blev min egen allra bästa psykolog.

Jag är så irriterad, dum i huvudet, patetsik och skitsur. Jag är asocial och vill inte ha med någon eller något att göra. (Ingenting utom bror och Anders dådå. Kanske i alla fall.) Dessutom har jag ätit rödlök och det sticker i näsan nu - det har kanske inte mycket med historien i sig att göra, men det bidrar ju inte direkt till mitt humöriska bättrande.