zebragalax

Och jag vill så gärna spy nu. Jag mår så illa! Jag gråter och jag håller på att gå sönder. Det är ju såhär det känns. Varför kunde ni inte bara låta mig vara, låta mig gå under och försvinna? Var det inte av dåligt samvete ni frågade hur det verkligen var och sträckte ut era händer? Åt helvete med alla biologiprov i världen och körkort och studenter och Thailandsresor.
Kniven har inte lockat såhär mycket på länge.

Han har inte varit såhär stark på länge. Det kommer bli slagsmål inatt, och jag kommer inte vara något svårt motstånd. Jag har ju redan gett upp, jag förlorade redan innan jag började. Jag var randig redan från början. Detta känns inte klokt, att jag skriver såhär igen. Jag trodde att jag släppt det, men jag känner mig trasigare än någonsin. Blod blod blod och blod. Det snurrar snurrar och snurrar. Allting blir bara som en röd dimma när jag snurrar.

Drömmarna fortsätter att kännas verkliga och jag vaknar och tror att jag fått dö. Att jag äntligen blivit fri.