zebragalax

Det är som när man har druckit upp de sista dropparna ur juice-förpackningen och inser att man nu ställs inför ett val: vika ihop, snyggt och prydligt som jag lärde mig i skolan, eller bara slänga skiten bland resten av soporna. Vissa gånger viker jag faktiskt ihop förpackningen, snyggt och prydligt som jag lärde mig i skolan och trycker ner den ihopvikta förpackningen bland resten av äckel-grejerna. Efteråt tvättar jag alltid händerna löjligt noga, eftersom jag har blivit lite lätt paranoid vad det gäller baciller på sistone. I alla fall - vissa gånger viker jag som sagt ihop förpackningen och känner mig nöjd med mig själv - det ska tydligen vara bra för miljön att göra sådär, och det tar inte många sekunder. Men vissa gånger är jag helt enkelt för lat för att göra något åt det, och trycker ner förpackningen så gott det går, i den, naturligtvis, fullproppade soppåsen. Jag brukar få grymt dåligt samvete efteråt, och ibland öppnar jag till och med under vasken och tar upp juiceförpackningen - den ovikta - och viker ihop den, och lägger tillbaka den. Efteråt tvättar jag alltid händerna löjligt noga. Sen finns det de gånger då jag viker ihop förpackningen, även om jag egentligen är för lat, och lägger den på högen av sopor som toppar soppåsen, och hoppas på att den inte ska trilla ner när jag stänger skåpet. De gångerna brukar jag inte känna mig speciellt bra. Jag brukar i och för sig inte ha speciellt dåligt samvete de gångerna heller. Om förpackningen på toppen av sopberget skulle trilla ner vill säga, och jag gör sällan något åt det. Om den skulle trilla ner vill säga. När jag nu är på sånt humör.

Idag har varit en äcklig sjuhelsikes päckel dag. Den borde skjutas och glömmas bort, och aldrig mer få upplevas. Men vad har jag egentligen att klaga på? Lite Ångest, en gnutta Rädsla och en nypa Sorg? Ett litet åskmoln i mitt eget rum och några maskar i magen? Små svarta prickar som kryper över händerna där dom nu flyger och de svarta tangenterna? Tjocka lår och magknip som inte vill gå över? Det är nog egentligen bara som en fis på tvären: obehagligt, men inget att beklaga sig över. Det går väl över, eller hur?

They made me do it.
- Donnie Darko