zebragalax

Jag satte mig ner för att ta det lite lugnt och med detsamma slog tristessen till mig med en stor träpåle. (Typ en totempåle!) Och knappt hann jag hämta andan förrän Han var där och stod och flinade, Han också. Panik bryter ut ur ögonen. (Skär lite lök, så syns det inte!) Jag skar löken, gjorde salladen, åt min mat och log mina leenden. Fällde mina kommentarer, men tydligen så behövs inte det längre. Enligt pappa är jag ju frisk! Att må bra är ingenting vi reflekterar över när vi väl gör det, men det är någonting vi borde ta till vara på så otroligt mycket mer än vad vi gör. En förändring med mig är att jag inte längre bara skriver om hur Jag mår och hur Jag har det. Jag skriver bara strunt. jag har slutat känna saker och orkar inte känna efter. Fast det var i och för sig ett typexempel på hur jag mår och har det.

Fyfan för mig. Jag vet var vodkan står nu. Jag vet var pillerna finns. Jag vet att det är nära nu. Det kommer nu, snart. Jag känner det i luften.