zebragalax

Nu ska vi se...

Fenomenet skolfoto hatar jag. Jag tycker inte om att bli fotad, än värre med människor jag inte riktigt känner att jag har något gemensamt med, så dagen var ju i princip dödsdömd från början. Att jag sedan luktar rök när jag kommer hem vid nio, och inte har talat om vad jag befunni mig sen klockan halv tre, gör inte saken bättre, om man säger så. Äter lite kladdkaka (spinning imorgon bitt!) och ringer Tingeling. Talar om för henne att jag äter kladdkaka, och saknar henne helt plötsligt så otroligt mycket mer. Hon provjobbade för Toni & Guy igår, och tydligen gick det skitbra! Hon är häftig, den bruden. Hon undrade när nästa stockholmstripp blir, och det undrar jag med. Jag kväva snart här hemma. Jag saknar henne, och känner mig så tom och förvirrad och totalt ensam och utlämnad utan henne. Hon är som enzymerna jag har inuti mig! - hon bryter liksom ner allt det som är stort och jobbigt, och gör om det till någonting bra. Hela hon är bra! Hon är BÄST. Utan henne finns inte jag.

Nu ska jag sova, för jag brörjar sluddra via skrift. Illa.