zebragalax

Varför är jag så fel? Varför klantar jag alltid till allting och förstör för alla? Jag vet inte om jag orkar. Orkar må såhär, leva såhär och klaga såhär mycket. Det känns som om jag har försökt med det mesta, men antagligen har jag inte det. Egentligen bryr jag mig inte mycket om det heller. Jag hade mycket hellre bara gett upp. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte kämpa längre. Det är så viktigt att man ska bibehålla det där ansiktet av porslin - det välsminkade, leende, friska, klara, anisktet. Jag orkar inte det längre! Medicinerna gör det visserligen lättare, men det är inte lätt i alla fall. Jag är bara ivägen, ni vågar bara inte säga det. Ni är för snälla - STÅ PÅ ER!!! Jag blir arg när ni bara är så snälla, när ni inte säger saker för att såra mig direkt istället! Det hade gjort allting så mycket enklare! Men är det det jag vill? Att hela världen ska hata mig och tycka illa om mig och avsky mig i slutändan? Nej, - MEN - jag vet att det är så. Enligt min världsbild är det så.

Nu är jag arg, besviken, ledsen och utlämnat åt naturens alla makter.
Jag vill bara dö nu.
Jag är så rädd för att dö nu.