Hjälp mig inte loss igen.

Jag har fastnat. Jag sitter på min rumpa, men runt omrking mig existerar bara ett Ingenting. Jag sitter fast i det där Ingentinget. Och det är ingen trevlig känsla jag har i magen. Mer en illamående-känsla, kräk-känsla och en obehaglig känsla. Kan man säga.

Ännu mera trams. Om jag bara skulle kunna skriva en endaste vettig mening, så kanske det iaf hade känts en liten bit bättre. Gah. Frustrerad katt.

"Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!

Jag sitter och glor unde torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken."

Pär Lagerkvist

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0