zebragalax

Jag tyckte att eftermiddagen och kvällen skulle bli sådär härligt avslappnade. Tre timmar tills bussen mot Malmö och sedan tåget mot Köpenhamn ska passas, och jag tänkte bara byta kläder. Tills mamma träder in på scenen. Jag har en väska att packa upp, en soffa att gräva fram, och dessutom måste hon, med sin 'jag är inte nöjd med'-röst säga att tv-rummet behöver städas, och dessutom påpeka att det är så oooootroligt lättstädat. Helt plötsligt känns det som om jag ska bryta ihop och lägga mig ner på golvet och aldrig vakna igen.

Imorse ansåg hon dessutom att jag äter för mycket frukt - what?! Vilken mamma klagar på att hennes unge äter massor av frukt? Hon tyckte nämligen att det skulle kunna finnas möjlighet att det var så att jag stoppade i mig ett päron, istället för att äta frukost. När jag sedan proppade i mig ett ägg och en smörgås också, blev hon tyst. Hon undrade dock om det kanske var så att jag inte mådde så bra, och varför jag vaknar så tidigt. "Jag kan inte sova", sa jag och ansåg att min mor borde tänka innan hon talar.

Ikväll är det dock PANIK på VEGA! Mhaha. Det ska bli extremt roligt, och jag gillar att bli salongsberusad på vardagar, för det känns som helg då. Lite grann i alla fall. En annan bra sak är att ångesten inte springer så fasligt fort då, och drar således inte omkull mig, lika hårt, med sitt vinddrag och piskande grenar.

Jag fallar inte lika långt då. Det blir som en liten bit i taget istället.