zebragalax

Två timmar till avfärd och jag sitter nyduschad insvept i en svart handduk och har ont i magen. Det har aldrig varit såhär fruktansvärt jobbigt att Åka - det har varit hemfärden som plågat mig föregående år. Det gör så ont nu, att jag inte riktigt vet vilket som är upp, och vilket som är ner.

Att säga Hejdå till alla var inte såå farligt. Att vandra ut ur skolan var inte heller så komplicerat. Men att sedan sitta, ensam, och tänka på att det nu är tio dagar tills jag får se alla fina ansikten igen, det var riktigt smärtsamt. Jag trodde aldrig att det skulle känna så, men det känns som om jag åker iväg från en nyetablerad trygghet (farligt att missbruka), och egentligen hade jag velat stanna. Kanske för att inte glömmas bort.

Ja, jag kommer sakna er. Alla.
Sup inte ihjäl er när jag är borta - jag vill vara med då.