Sådära, det som kallas hemma.

Jag tror det är nu jag skulle skriva något intressant och roligt här. Men jag väntar med det till imorgon, när magen har slutat vara ångestladdad och maskarna slutat kräla så fasligt. Men nej, veckan har inte varit jättebra. Och jag har saknat en massa fina människor.

'Det är som om man inte riktigt vet vad som ska hända sen'..
Men när vet man egentligen någonsin det?
Blev det knasigt nu? Godnatt då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0