zebragalax

Och där i vägen, i bilen, på väg hem från det varma, kloriga satt jag. Jag och min far och min lillasyster, på väg hem. Bara sådär, en dag som denna. Skillnaden? Vad var det som gjorde just denna bilfärd speciell? Jo, det var mina tårar. Mina tårar började rinna samtidigt som spolarvätskan på bakrutan på bilen framför. Spolarvätskan rann ner över den isvita, iskalla registreringsskylten och vidare ner mot avgasröret på Audin. Jag tänkte inte så mycket på spolarvätskan som rann nerför mina hallonröda, torra och iskalla kinder, men spolarvätskan från bilen framför fascinerade mig, förtrollade mig och jag satt och stirrade. Som förstenad. Iskall olycka inuti min kropp, och den spred sig sanbbt. Till slut var allting svart och det for vita prickar framför mina ögon istället för rinnande spolarvätska. Jag hörde pappas svordomar som ett avlägset eko, men ingenting annat.

Bron stängdes och vi körde vidare.
Och så var det med det.