Jag?

"Gå vidare i behandling..", "Elchocker..", "Inlagd..", "Psykakuten är alltid öppen..". Små ord, knappt sammanhängande, ger sig till känna. Små stycken från den där halvtimmen igår. ECT heter det - elchocksbehandling. Det innebär att man framkallar ett epeleptiskt anfall med hjälp av elektrisk stimulering, medan patienten är nedsövd. Det är en behandlingsform som används främst när medicinering och samtalsterapi inte riktigt fungerar som det kanske borde.

Jag?

Det var mest så jag tänkte. Och: Vad snackar hon om? Jag satt där, och nickade och sa att det är väl inte en speciellt konstig behandlingsform, jag har ju läst både kemi och biologi B. Udda kanske, att jag liksom - kanske ska -, men annars? Nej, inte speciellt knäppt egentligen.

Hon sa att en dans in på hennes rum kunde rädda mig från psyket, men det är ungefär så det är. Jag ligger högt i dos nu, på alla tre medicinerna, och högre än så ger man inte ut. Så nu är det dags att ta igen förlorade danslektioner. För nu ska jag, på tjugotre dagar, lära mig att dansa utan att känna någon känsla av obehag eller skräck, alls. Tanken är att jag ska dansa med hjälp av glädje, lycka och livslust - inte panik, oro eller rädsla.

Jag förstår fortfarande inte riktigt.
Jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0