zebragalax

Efter varje äventyr, är det precis som om kraften försvinner. Den går åt till att ta sig hem - det sista jag gör. Nu är den borta, försvunnen ut i luften och jag känner mig bakfull - den har ersattas av ångest. Trots att alkoholen lyser med sin frånvaro. Jag blir illamående bara jag tänker på det. Jag blir illamående och kan inte ens ta en tugga av ett grönt päron. Med pinnen kvar. Jag är ur balans, ostadig och yr. Som en nyfödd kalv, ett alldeles för långt grasstrå. Jag svajar i vinder och blåser omkull direkt. Jag är en nybörjare - jag måste börja om från början. Igen. Bygga upp. Långsamt, bestämt, med hård betong och fasta tegelstenar. Men för tillfället äger jag bara gammalt papperslim och sand. Och ur papperslim och sand träder ingen styrka fram. Den får jag hitta nån annanstans.

fåglarna följer med vinden
vackra vingslag viner
de kommer ner hit & undrar
varför vackra varelser viker
sig för självförakt & ångest
som snabbt sabbar själar
likt en stortå i ett myrbo

Jag kan inte bygga ensam.