zebragalax

Jag undrar hur det känns att vara förälder. Och framför allt så undrar jag hur det känns att vara förälder till ett barn, som gör illa sig själv - med mening. Jag undrar hur det känns att vara förälder till ett barn, som gör sig själv fysiskt och psykiskt illa, för att hon eller han tycker att hon eller han förtjänar det. Jag undrar hur det känns att vara så hjälplös, inför sin sjuttonåriga, artonåriga eller nittonåriga unge. Jag undrar hur det känns att känna sig så misslyckad som förälder. Jag undrar hur det känns att inte veta vad man ska ta sig till, när det man älskar mest av allt i hela världen, gör något man inte skulle utsatta de för. Inte ens.. näe - aldrig. Jag undrar hur det känns.

Samtidigt undrar jag när känslan av att de, som älskar en mest i hela världen, är så besvikna att det inte längre finns ord, ska lätta. Och jag undrar när, och om, jag någonsin kan visa dem, som älskar mig mest i hela välrden, hur tacksam jag är. För att de lät mig hålla på med min skit, men samtidigt sa till mig att lägga av.

På något konstigt sätt är det så.
Godnatt.