zebragalax

Att vara inlagd är en annorlunda upplevelse. Det är en stillhet, ett speciellt lugn som existerar i en annan värld än den jag är i nu. Det är en plats där jag kan luta mig tillbaka och bara observera och iaktta, inte behöva prestera och uppleva så mycket. Jag behöver bara vara jag nu. Vem Jag är vet jag inte, men jag vet att jag inte behöver vara någon annan nu. Här inne är det precis tillräckligt mycket om jag går upp ur sängen på morgonen, äter alla måltider och går och lägger mig på kvällen. Skönt. Avkoppling. För det finns inget annat att göra.

Imorgon ska jag få elbehandling igen, och jag har redan börjat längta efter den kittliga, varma känslan som sprider sig genom kroppen när sömnmedlet sprutas in i mitt blod och får flyta tillsammans med det genom hela min kropp. Det är en märkligt härligt farlig känsla, som jag har börjat tycka om. Egentligen så tycker jag nog om hela känslan jag får när jag rullas in i rummet med den fina änglabilden i taket. Det är dit jag är påväg! Jag känner mig lättad när jag rullas in där. jag känner mig fri - helt och hållet ansvarslös inför mig själv. Det är doktorerna och sköterskorna som sköter min om min kropp då, det är dom som gör mig frisk.

Jag behöver inte oroa mig då, när dom har rullat in mig i det rummet.

Det är väldigt skönt att inte behöva tänka på att jag måste ta hand om mig själv. Skötarna kommer och kollar mitt blodtryck de mornar jag ska få elbehandling och de ger mig Panodil och min medicin när behandlingen är klar och jag har vaknat ordentligt. Panodilen är för huvudvärken. De säger till mig när det är frukost, lunch och middag, och de ger mig mina mediciner i handen tillsammans med ett glas vatten när det är dags för det. Det är skönt, att slippa ansvara för min existens. Bara koppla av, bara vara, och låta andra sköta grovjobbet.

Det är skönt - när det är Sömnmedel istället för Ångest, som injiceras likt Heroin i mina ådror.