Livets teater
Jag vill vara liten igen. Inte liten i ålder, jag trivs ganska bra med att vara någonstans mellan barn och vuxen och ändå inte ha någon aning om mot vilket steg i livets åldersbenämningstrappa jag är påväg på. Men liten till storlek. Jag vill vara så liten att jag ryms i en handflata! Jag vill kura ihop mig på fleecefilten på sängen, med en onaturligt mjuk kudde under huvudet och bara se ut som en liten apa. Jag vill vara ett litet skelett, inte väga någonting - tyngdlös! Inte masslös, men tygndlös. Flyga, som en fågelfjäder i luften, utan att störa någon alls. Inte ta upp någon plats, inte fylla någon funktion, bara vara. Där bredvid.
Jag vill inte medverka eller regissera er som är på scen. Jag tittar så gärna på, betraktar och analyserar, innan jag kanske vågar ta mig upp och sitta på scenkanten. För just nu är allting annat otroligt läskigt, i denna Livets Teater.
Åh, jag har så många tankar om detta! Att allting kan liknas vi den teater, som vi alla medverkar i! Den fria viljan är vår egen Hollywood-regissör och vi älskar honom, han är underbart bra. Men ibladn hatar vi varandra, för det han har bett vår motspelare eller oss själva att göra. Ibland gör vi saker vi kanske inte gillar egentligen, ibland blir vi sjuka eller skadar oss själva. Ibland blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Och ibland blir det inte ens som regissören tänkt säg. Ibland kan det bli bättre, ibland kan det bli sämre. I de flesta fall kommer det något bra ur det som från början var så extremt dåligt.
I mitt fall blev det nog som.. en pannkakstårta. Den kan falla i sönder när som helst, men lägg på lite mer bananer, så håller den i alla fall en minut till. Om du har tur! Vem vet, den kanske bara spelar teater?
Jag vill inte medverka eller regissera er som är på scen. Jag tittar så gärna på, betraktar och analyserar, innan jag kanske vågar ta mig upp och sitta på scenkanten. För just nu är allting annat otroligt läskigt, i denna Livets Teater.
Åh, jag har så många tankar om detta! Att allting kan liknas vi den teater, som vi alla medverkar i! Den fria viljan är vår egen Hollywood-regissör och vi älskar honom, han är underbart bra. Men ibladn hatar vi varandra, för det han har bett vår motspelare eller oss själva att göra. Ibland gör vi saker vi kanske inte gillar egentligen, ibland blir vi sjuka eller skadar oss själva. Ibland blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Och ibland blir det inte ens som regissören tänkt säg. Ibland kan det bli bättre, ibland kan det bli sämre. I de flesta fall kommer det något bra ur det som från början var så extremt dåligt.
I mitt fall blev det nog som.. en pannkakstårta. Den kan falla i sönder när som helst, men lägg på lite mer bananer, så håller den i alla fall en minut till. Om du har tur! Vem vet, den kanske bara spelar teater?
Kommentarer
Trackback
