zebragalax

I födelsedagspresent fick jag lite rödare kinder och lite klarare ögon. Ett lite piggare ansikte. Och jag fick också en möjlighet, som jag nu efter timmar av tårar och skakande ser det som. En möjlighet, en utmaning jag måste ta mig an för att överleva. Det gäller Livet nu. Välja. Utmana. Bestämma sig. Ett mål. Jag fick en inläggning i tre dagar i födelsedagspresent.

Fyfan. Detta är det jobbigaste någonsin. Jag håller på att bryta ihop varenda sekund. Men tydligen är det okej att ha maskar i kroppen och skuggor som vandrar överallt - där inne är det det, sa Hon. Hon sa att jag får komma med vilka knasigheter som helst, det var ingen fara. Jag börjar tro att hon inte riktigt kan hantera sånna som jag, och kanske är det därför det är osäkert om jag får fortsätta gå hos henne sedan.

Det blir kanske bildterapi. Eller psykoterapi. Eller något annat. En packningslista behöver jag skriva. En väska behöver jag ta fram. Och jag känner att jag inte orkar just nu. Jag känner att jag inte orkar någonting just nu. Jag känner att det blir mörkare nu.. Det kanske är inatt jag ska dö istället?