värdelöshetstecken

en näve möter en tinning
ett slag
hårt som sten, ekandes
ett slag till
och ett som följer

jag tryckte, rev, bet
hårt, snabbt, länge
jag tänkte i fyrkanter
kantade av blåbärsris

men ångesten ville stanna
den har nog bosatt sig där
någonstans
mellan magen och hjärnan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0