zebragalax

Jag sitter och står, går och ligger ner. Jag lever och jag trivs, för jag ler lite då och då. Det kan tränga fram ett skratt ibland, och ibland kan jag till och med dra ett tråkigt, torrt och kanske roligt skämt, om det vill sig väl. Jag kan planera nu, jag kan göra en sak i taget och få alla saker gjorda. Jag kan vara nöjd, bli nöjd, känna mig nöjd. Imorse blev jag väckt kvart i sex då det var dags för födelsedags-sång och det första jag gör är att säga att det går inte för jag måste värma upp min sångröst, trots att jag inte har någon.

Men jag har Någon. Och denne Någon har visat sig vara mer värdefull än jag någonsin kunnat drömma om. Jag hoppas att Någon ser detta, och att Någon tar till sig av det. För jag älskar Någon otroligt mycket.

Och jag tror att Anna har rätt i att: "det brukar vara då saker faller på plats, när de inte längre är relevanta". För hon är klok och hon är vacker. Hon är ett litet dikt-geni och en ord-ängel. Och visst är det så, att det är först när vi har accepterat och nästan glömt bort Sorgen som den verkliga Lyckan kan få ta plats på scenen. Och det är först när vi slappnar av som vi kan tillåta oss själva att Njuta. Om än i smyg.