zebragalax

Det var länge sen jag, helt ärligt, kunde skriva.. att jag mår bra. Så jag tar tillfället i akt.
Jag mår bra.

Och så enkelt är det. Igår hade jag så otroligt mycket bra att skriva om det hela, en hel uppsats om Varför, Hur och saker som jag tänkte skulle kunna inspirera till ännu bättre psykisk hälsa. Men nu är det sent och jag har varit lite bakis hela dagen och lite ont i fötterna har jag efter all galen dans igår. Himmel, vad roligt det var att dansa! Att med mina bästa vänner, få spendera en hel kväll, med vin och goda piggelindrinkar, för att sedan få gå ut och bara ha så himla roligt; det är underbart. Helt fantastiskt. Jag är så otroligt glad för att jag har de vänner jag har. Och jag märker att ju mer jag ger dem, desto mer får jag tillbaka. Dessutom tror jag att jag är skyldig dem en hel del...

Min psykolog sa i fredags att han på psykologlinjen hade lärt sig förljande: "Definitionen av psykisk hälsa är att föra en inre dialog med sig själv om sitt psykiska tillstånd." Han sa även att denna definition är väldigt vag och att det är otroligt svårt att definiera psykisk hälsa. Men jag tror att jag har kommit på knepet. Jag tror att jag har lyckats med min inre dialog. Jag tror, att jag håller på att bli en hel människa nu. Och på köpet: en bättre människa.

För hur många av mina vänner är det som är närvarande i det dom gör? Hur många av dom, kan uppskatta konsten att kunna skratta, istället för att ta det som någonting självklart? Jag kan inte svara för dom, men jag kan säga, att jag är otroligt tacksam över att jag fortfarande kan konsten att kunna skratta och hur man gör snöänglar. Det är jag glad för.

Jag känner mig bestämd, stark och med en vilja hård som sten. Och trots att min kropp inte mår speciellt bra för tillfället, känner jag mig så lugn, harmonisk och tillfreds med min tillvaro. Den som är här och nu. Jag är närvarande, varje sekund av min vakna tid. Äntligen, har jag vågat börja leva. Och snart blommar våren fram igen... Tills dess: istället för ljusterapi: snö!