Att klyva en människa.

det känns som om jag plötsligt gjorde en snedsteg. som om någonting plötsligt rasade. någonting dyrbart och någonting värdefullt. vi glider ifrån, vi flyttar ifrån. men kanske kommer det aldrig sluta göra ont att tänka på, att det kanske är mitt fel. det kanske är mig det är fel på. med olika värderingar och olika mål med tillvaron och livet i sig blir det kanske lättare så, att man glider ifrån... jag glider isär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0