var snäll mot dig själv, människa

mina glasögon kliar. det sitter kvar saltvatten i underkanten. en underbar film och jag började storböla. längtaade med hela kroppen efter dig. det gjorde liksom ont, den där saknaden, det där tomma hålet i magen. klumpen i halsen har fortfarande i försvunnit, den har suttit och tryckt på mitt adamsäpple hela dagen och den vill inte åka ner i magen, hur hårt jag än sväljer. magen ja, som en ballong. jag ser gravid ut idag. och då känner jag mig genast alldeles kolossalt fet. 

men när jag påväg till träningen började gråta av besvikelse, insåg jag vad jag måste göra. eller ja, börja med igen, är mer korrekt. jag måste ju ta hand om mig själv, för guds skull! annars kan jag inte leva. och min kropp kommer inte stå ut med mig om den inte får vad den behöver. första tecknet på minskad omvårdnad: mindre sömn, vilket leder till trötthet och grinighet och slutligen till sammanbrott av den otrevligare sorten.

därför borde jag ha gått och lagt mig för en timme sedan. 
godnatt.

Kommentarer
Postat av: visornas andan

du är fin.

2010-07-06 @ 23:22:06
URL: http://abstraktion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0